Torbjörn Johanssons doktorsavhandling från 1999 har varit slut på förlaget länge. Nu äntligen ges den ut på nytt med ny sättning och layout, och med några smärre språkliga justeringar och rättade korrekturfel. I förordet till avhandlingen skriver Johansson: ”Med den syn på Skriften och teologin som Martin Chemnitz utvecklar blir såväl kyrkofäder som reformatorer på en och samma gång både mindre relevanta och mer relevanta än vad de annars hade varit. Mindre relevanta – eftersom det endast är Skriften som är norm för teologin och kyrkans sanna, rena källsprång. Mer relevanta – eftersom deras ståndpunkter inte bara är historiskt betingade meningar utan såsom utläggning av Skriften en hjälp att idag förstå vad dess budskap är.”

Martin Chemnitz’ betydelse för reformationen har uttryckts på följande sätt: Si Martinus non fuisset, Martinus vix stetisset (”Om inte Martin [Chemnitz] kommit, hade knappast Martin [Luther] bestått”). Chemnitz är huvudförfattare till Konkordieformeln, som ingår i Svenska kyrkans Bekännelseskrifter. Med sin grundliga kunskap om kyrkofäderna kunde Chemnitz på allvar ta sig an frågan om rättfärdiggörelsen i ljuset av både Skriften och traditionen. Sola Scriptura hör till en de mest missuppfattade reformatoriska principerna, där ett närstudium av Chemnitz’ syn på traditionen framstår som ett ytterst viktigt klargörande. Johanssons avhandling gör Chemnitz’ teologiska arbete tillgängligt för en modern läsare, med flera direkta beröringspunkter till frågan om Skriftens auktoritet för kyrka och teologi idag, inte minst människans rättfärdiggörelse inför Gud.