Många kristna har inspirerats av Ignatius av Loyolas Andliga övningar till att mer leva sig in i bibeltexterna med alla sinnen, känslor och all fantasi. De råd som upplevts som praktiskt användbara har man tagit till sig. Sedan har man gått förbi de anvisningar som känts mer tidsbetingade. Eftersom det som vi är ense om har prioriterats, utgör det urvalet ett slags Ignatius light.

Men reformationen på 1500-talet uppstod eftersom det faktiskt fanns en väsentlig oenighet om rättfärdiggörelseläran. Under kurserna i ignatiansk vägledning brukar dock den teologiska frågan om skillnaden inte väckas. Därför har många i mötet med Ignatius teologi idag trott att enighet föreligger. Eller så har man bara blivit förbryllad: Vad har det blivit av olikheten gentemot evangelisk teologi? Författaren till denna skrift har under många år deltagit i ignatiansk vägledning och genomgått dess utbildning för andliga vägledare. Han vittnar om hur han och andra genom de Andliga övningarna mer engagerat hela sin varelse i läsningen av Skriften. Tesen i denna småskrift är denna: Ju mer vi fördjupar oss i de Andliga övningarna, desto mer ser och förstår vi skillnaden mellan å ena sidan ignatiansk och å andra sidan evangelisk-luthersk andlig vägledning, ty den blir knivskarp här.